Allvarlig överstimulering

 

25 november vaknar jag och upplever att det är lite tungt att andas.

Som att andningen inte hänger med när jag sätter mig upp i sängen.
Jobbar 10 timmar trots allt och klarar dagen men ringer Oxbackskliniken för att meddela mitt tillstånd samt att jag har ökat lite i vikt (läkaren bad mig väga mig varje dag för att hålla koll)

Jag får tid dagen efter på eftermiddagen.
När jag vaknar är det jobbigare att andas men jag tar mig igenom halva jobbdagen innan vi åker till Södertälje där läkaren konstaterar överstimulering och vätska i magen.
Jag vill veta om jag har vätska i lungorna så medan vi rullar hemåt ringer han Mälarsjukhuset.
Innan vi kommer ut på motorvägen ringer han och meddelar att vi kan åka till akutmottagningen på en gång - de vet om att vi är på väg in.

Efter ett par timmar konstateras att mitt blodvärde ligger på 169 (ordinarie skall man väl ligga under 140)

och läkaren meddelar att jag nu kommer bli inlagd.
Mannen åker hem för att hämta väska med saker och jag inväntar röntgen.
Röntgen visar på vätska i lungorna och där får jag förklaringen till varför jag andas så dåligt. Men jag syresätter mig som tur är bra.

 

Dagarna går på Mälarsjukhuset. Mina fina vänner Lotta & Lotta kommer med presenter och ena Lotta besöker mig varje dag för att fördriva dagen. Så underbart med fantastiska vänner!




UPDATE: Jag är utskriven från sjukhuset, men skriver dessa blogginlägg lite försenat .....