12.6.12

Att alltid behålla det där hoppet

Det är märkligt hur man fungerar som människa. Läkarna har sagt att chansen att vi ska lyckas bli gravida på egen hand är en på miljonen. Ändå, varje månad, så tänker man " tänk om "

Jag är en sådan person som tänker mycket "tänk om" och framförallt när mensen i april var så sen tänkte jag att nu kanske...sedan kom den veckan därpå.

Det är inget stort problem för mig. Men det gnager ändå lite grann inuti varje månad när mensen kommer.
Den där bekräftelsen på att det inte gick denna gången heller. Två år utan skydd och det är nog bara så att det aldrig kommer fungera på egen hand. Men ändå är man så hoppfull varje månad.

Hoppfull och lite skamsen på samma gång. Hoppfull för att man emellanåt önskar att få vara gravid igen och låta M bli storasyster. Skamsen för att det finns människor som tycker att man får vara glad för det man har. Om de bara visste - om de ändå bara kände mig på riktigt.



2 kommentarer:

MDB sa...

Det är otroligt vad man kan hoppas! Att du är så pass sansad efter två år är fantastiskt. Själv tyckte jag det räckte med några månader av "egna försök" innan jag kände mig nästan panikslagen. Jag tror framför allt att det var de gamla känslorna från de egna försöken innan vi fick E som kom tillbaka. Det där hoppet och sedan fallet, det är så psykiskt påfrestande så jag tror att ingen som inte upplevt det kan förstå. Jag hoppas på att ni kan få till den där "en på miljonen". Kram!

SaknaBebis sa...

Tack för din fina kommentar på min blogg. Jag fick tårar i ögonen när jag läste din historia för jag kunde känna igen mig i smärtan när man får veta att barnet dött i magen. Ren och skär sorg! Så glad för din skull att ni nu har lyckats.

Jag vet vad du menar med att hoppet alltid finns där... Varje jäkla månad hoppades jag, fast jag inte ville. Varför skulle det helt plötsligt gå nu liksom? Blev så trött och arg på mig själv att jag ens kunde med att hoppas, samtidigt som jag visste att hoppet höll mig uppe.

Blir matt när jag tänker på att jag "måste" ge mig in i det igen - berg- och dalbanan av hopp och förtvivlan. Men att ge upp är inget alternativ!

Älskar din underrubrik förresten: Barn är ingenting man bara skaffar sig. Du har så rätt så!