Oundvikligt

Alla upplevelser man bär med sig, de finns ju där i tankarna. Oundvikligt blir det så att på nyårshelgen tänker jag på det som hände 2008 och som jag skrev om här
Det var helgen jag trodde jag skulle dö. Då vår lilla Egon inte kunde stanna i magen och även om det var ett litet foster i ett tidigt skede var det fruktansvärt jobbigt.

Jag minns att det var jobbigt att ringa samtalet till mamma och berätta att vi inte längre var gravida.
Den tomheten. Samtidigt var min lillasyster gravid och två veckor före mig. Hennes älskade lilla Hugo föddes i juni 2009 och tack vare våra nedfrysta ägg kunde vår älskade Maja komma till världen i november 2009.

Men lilla Egon, du finns alltid i mitt hjärta! Du tog plats först i min mage och det är sådant man inte glömmer.

Vi skriver sista dagen på detta år

2011 är ett år som verkligen gått fort

Föräldraledighet - var jag till och med mitten av mars, då hade jag varit hemma med Maja i 1 år och 4 månader

Dagis - började Maja på den 1 mars och allting gick bra med inskolning och hon trivs jättebra!

Jobb - på den fronten har det hänt massor. Blev varslad om uppsägning från mitt säljarjobb på tidningen MC-Nytt 12 dagar innan jag skulle tillbaka efter föräldraledigheten. De skötte det så fruktansvärt illa. Blev uppsagd från och med 1 april men tack vare min svägerska som tipsade om jobb sökte jag ett som arbetsledare på Parken Zoo och fick det! Jobbade april-september och det var verkligen en spännande sommarsäsong. En vecka innan säsongsjobbet tog slut lyckades jag knipa mitt nuvarande jobb som säljare/projektledare på en reklambyrå. Provanställd till mars, så vi får hoppas man får behålla det. Summa summarum så var det bra att bli uppsagd. Jag har 20 minuter till jobbet och slipper pendla i fyra timmar/dag till Stockholm.

Bebisar - Maja fick två kusiner efter sommaren. Edwin på pappas sida som kom i augusti och Idun på mammas sida som kom i oktober.


Utveckling - Maja har under året lärt sig väldigt mycket. Hon blev 2 år i slutet av november och kan sätta ihop flera ord, räkna 1-9 och sjunga en del sånger så man förstår vad hon sjunger.
Jag har skrivit upp de framsteg hon gjort i en liten bok så att man inte skall glömma bort.

2011 har som sagt gått rysligt fort. Mycket som händer på ett år, inte klokt egentligen.
Är så glad att jag fått vara Majas mamma ett år till i hennes och vårt liv. Älskade unge som jag älskar så mycket!

Gott slut och gott nytt!

för många

är den skönt att julhelgen är över för denna gång. Inte minst är den så obehagligt upphaussad så jag blir matt i kroppen. Det är barn som knappt kan bärga sig innan de får paket, det är de som stressar ihjäl sig i köket för att ordna perfekt julmat, det är de som spenderar mer tid i en bil än att umgås för att just hinna umgås med alla släktingar på olika håll och kanter.

Sen finns det de som som inte har pengar att köpa julklappar för, de som inte har julmat, de som sitter ensamma och de barn som far så jävla illa för att deras föräldrar dricker för mycket alkohol.

Det är mysigt att träffas och umgås, äta gott och se barnen glada för presenter.
Men det blir för mycket ibland och jag mår bara illa. Jag tänker på de barn som kommer tillbaka i skolan och helst inte vill prata om julen jämfört med de barn som skryter om hur många paket de fått.

Det är snett någonstans. Tänk om folk kunde sluta köpa sin kärlek till barnen genom prylar - bara för att. Tänk om föräldrar kunde sluta dricka och göra sina barn illa -därför att!

att uttrycka sig med text

Har jag gjort ända sedan jag var liten. Allt från små berättelser på skrivmaskinen till dikter på papper. Det har blivit dåligt med skrivandet de sista åren, men nu när jag städade hittade jag några verser jag skrivit

"För fyra år sedan en kille kom till världen, han mötte både med och motgång på den korta färden.
En väldigt speciell kille som visste vad han ville. Snäll och rolig, busig och glad, precis som en liten kille ska va´
Ifall han var pigg när man hälsade på, kunde man få en kram eller två. Så låt oss minnas Pontus som den goa kille han var och att vi i våra hjärtan minnet har kvar"

Den här dikten var med på Pontus begravning 1998. Jag var 13 år gammal när jag skrev den och hade i början av december ringt min bästa vän på den tiden. Men hon kunde och ville inte prata med mig och jag förstod ju inte varför, så jag frågade hennes pappa och han meddelade att lillebror hade dött.
Jag minns inte min reaktion, men min mamma som var i samma rum minns att jag bara sa " nej nej nej" om och om igen.

Jag har sedan den första dikten varje årsdag skickat en ny dikt och en blomma till familjen.
Har inte sparat alla, men denna är från 2009

"Våra erfarenheter vi packar ner, i livets ryggsäck de får vara
under året har de blivit fler, det är bra om man dem kan spara.

Pontus är en del av de dagar som går
i tankarna han finns
oavsett hur man än mår
hjärtat och sinnena minns

När frosten nu lägger sig vit
allt blir kallt som det berör
det som glittrar hit och dit
är glitter som Pontus strör"

Och i år

"Flingor faller i december som sig bör
sommarens sista rosor fryser och dör
Tid för eftertanke och stilla ro
13 år sedan Pontus i himmelen fick bo

Man undrar hur han skulle varit idag
Ingen tvekan om att han hade varit go och glad
Livet blev berikat med en solstråle, som vi får minnas med glädje"

Bebismys

Mysigt att få låna 10 veckors Idun. Hon somna så gott i min famn, lilla älskade systerdotter. Systerson o Maja busar o kramas om vartannat.

Förälskelse

Jag är så kär i den här underbara tösabiten så att jag inte riktigt vet vart jag skall ta vägen.
Förundras över hennes medvetenhet och älskar hennes sätt. Fascineras av hennes nyfikenhet och älskar hennes prat. Hon är min dotter men också en rolig tjej att umgås med tack vare hennes busiga upptåg och skratt. Jag gör allt för dig älskade barn - den här kärleken är större än någonting annat! Tack tack och åter tack för att jag får vara din mamma!

11.12.13

Annorlunda datum idag. Idag var det Majas första luciafirande på dagis. Det blåste en del och kyligt var det, så efter sången hoppade vi över glöggen/pepparkakorna och begav oss hemåt istället.


Nyp mig i armen - total lycka över att få ta del av allt med Majsingen!

stötta barnlängtan med en banner

Stötta föreningen Barnlängtan du också med en enkel banner
Läs mer här om hur du fixar till det

hej.

hej där. jag saknar verkligen att skriva, låta tangenterna flöda fritt, men tiden springer ifrån mig och det blir så ibland. det är så mycket jag vill göra, men som jag inte riktigt hinner med. man får ta en dag i taget och vara glad om man hinner uträtta ett projekt av alla - då är man ett steg till i rätt riktning.

majsingen kan räkna från siffran 1 till 9 - magiskt! hur kan det få plats så mycket i deras huvuden?

vi har haft mormor här i helgen som busat med maja. vi gick på melissa horn i fredags och hon är en sådan artist som man blir småkär i, sjunger ljuvligt, träffsäkert och så himla bra.
pysseldag i lördags inne i stan och sedan julbord ute i vackra kungsörstorp.

nu är det inte så långt kvar till jul och jag längtar - för då skall jag vara ledig ett par dagar och det ska bli skönt.

må så gott o ta hand om er - det behöver man ganska ofta. släppa alla kraven och bara flyta med.
glöm inte heller att livet du lever - det lever du nu - inte sen