25.3.09

Så är det, för det har min lillasyster sagt

Väntan är lång för dem som längtar. Jag är tacksam för att ha fått sett ett hjärta förra veckan och att de jobbiga flytningarna upphörde ett par dagar. Men när de börjar igen och magen molar är det svårt att hålla humöret uppe.

Jag är feg och väljer den enklaste vägen. Att förbereda mig på det värsta. Det är mitt skydd för att inte få förhoppningar som sedan kraschar.

Jag är glad att vi är två om detta i alla fall. Min sambo stöttar så gott han kan.
Min älskade lillasyster sa idag till mig att "försök tänka positivt, det kommer gå. Tänk på vad lillasyster säger, det ska gå"

Jag har en oerhört stort stöd från min familj, vänner och alla ni som kämpar mot barnlösheten som kommenterar o mejlar. Det känns verkligen bra att veta att det finns folk som bryr sig om, det är tacksamt så ni anar inte!

Det är ni som bär upp mig när jag faller skrikandes mot ovisshetens botten.
Underligt egentligen hur man orkar som människa. Det är ju ett litet helvete i sig att gå igenom IVF.

Men jag hoppas så innerligt att vi får behålla sjuan/egolina och känna känslan när vi får träffa vårt barn att - allt var värt det! Allt kämpande, alla tårar, all frustration, alla uppoffringar.
Det ska bli så, för det har min lillasyster sagt!

5 kommentarer:

MochM sa...

Ja du ska lyssna på lillsyrran! :o)
m.

Rallyrut sa...

Det är klart det ska gå bra! Öppna ditt fönster och ställ det på glänt, vinder du känner är KRAMEN jag sänt!

Mamma Melissa sa...

ibland har småsytrarna rätt;.)) Men det är en sak att säga det och en sak att faktiskt göra det... oron kommer vi alltid att ha, men den kanske kan hanteras på olika sätt...

Och så tror jag att oron har sina olika perioder. Jag är inte så orolig nu, men är rädd att oron tar överhanden runt de veckorna då flickorna föddes och dog... kanske är det så för dig/er också...

Men oro gör inte att barn dör! Så låt känslorna komma!:.)) Och låt huvudet tänka bort dem när det går.

Jupp sa...

Hon är så klok din lillasyster! :-D Och det är vven Mamma Melissa. Oro tar inte död på något. Den dammar dock ner strålandet lite, men du måste tillåta dig att få vara orolig emellanåt. Undantryckta känslor blommar alltid upp!

Ta hand om dig, kram

Lillsis sa...

Just precis, så ska det bli. Glöm inte det!! Kram