Två av våra fina vänner väntade bebis i maj och var så glada! Så kom blödningen i vecka 11 och av egna erfarenheter tyckte jag det kunde vara värt att få en tid för VUL. När så det kom ännu mer färskt blod ringde de och bokade tid men under helgen blev det akuten där det konstaterades att fostret inte längre levde och hade så inte gjort på länge.
När jag i veckan hörde av mig och fick höra om nytt akutbesök med ambulansfärd, svimning, blodförlust så låg jag bara och grät i sängen.
Vi behövde inte uppleva just det. Men missed abortion eller spontan abort som det kallas när fostret dör men ligger kvar för att kroppen inte förstår att graviditeten är slut - har vi behövt gå igenom och jag önskar ingen att behöva göra sådant.
Det är först när man upplever något själv man förstår hur det är.
Vi tänker på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar