Vissa val i livet är svårare att påverka än andra. Nu börjar det bli syskon hos släkt & vänner och jag börjar känna en svag men växande längtan av att sätta ett syskon till världen.
Förhoppningsvis till hösten, att vi använder det ägg som ligger nedfryst.
Jag slås av det faktum, att när man berättar att man skall försöka göra syskon, då är det som att omgivningen inte förstår.
"Ni ska ju vara glada att ni har fått ett barn i alla fall"
Är det någon försvarsmekanism från de som uttalar sig om detta? Vill de försvara oss eftersom vi ju inte kan bli gravida på vanlig väg så att vi inte blir ledsna?
Lika väl som man utbrister "Jaha, när blir det syskon då?" till en som har ett eller två barn på vanlig väg så lika väl utbrister man tydligen till de som inte kan få barn att man skall vara nöjd med det man har.
Jag är väldigt tacksam över att det barn jag fått äran att bli förälder åt.
Men det tar inte bort en längtan efter ett eventuellt syskon.
Så jag försöker intala mig själv att det ni säger är ett försvar till oss. Så att vi inte blir ledsna.
Och det kan vi säkert bli om det inte blir något syskon. Men det vackraste jag har är min dotter & har jag henne så kommer jag alltid vara glad och tacksam.
8 kommentarer:
Att redan ha ett underbart och fantastiskt mirakel till barn förminskar som du säger inte längtan efter syskon. Har själv varit i er sits och fått samma kommentarer. Jag kan inte förstå hur människor kan tro att längtan efter en större familj skulle innebära att man inte uppskattar det man redan har. Självklart är man tacksam :-)
Att inte ha möjlighet att själv välja hur ens familjekonstellation ska se ut är något som de flesta inte kan förstå, hur oerhört frustrerande det är och hur maktlös man kan känna sig! Att alltid behöva kämpa för det som många andra kan ta för givet.
Kram till er!
Första syskonfrågan fick jag av svärmor när Oskar var nån dag gammal, sen har det bara haglat på...
Ändå vet alla vad vi har gått igenom...
Det gör ont att få frågan om och om igen, jag vill gärna ge Oskar ett syskon, men det innebär så mycket...
En hel behandling eller fler från början, för vi fick inga till frysen...
Konstigt att folk måste ha så mycket åsikter...
Kram
Syskonkärleken känns lika stark som när man längtar efter sitt första mirakel, bara på lite olika sätt.
Det som hjälper en mest vid misslyckade försök är just det första miraklet. Man kan inte vara ledsen så länge, dem tvingar en att tänka på annat. Vilket är väldigt skönt!
Spännande med syskonförsök. Pyret i frysen måste ju få sin chans!
Kram
Det är himla märkligt det där med folks åsikter. Varför skulle längtan efter ett syskon vara mindre bara för att längtan efter första barnet kanske var större (än vanligt)?
Och tror personerna som säger så där att man inte redan är glad och fruktansvärt tacksam för det barn man fått?
Önskar er stor lycka med ert kommande försök.
Kram
Det är ju klart att man är glad och oerhört lycklig för vad man faktiskt har.
kan ju inte finnas någon förälder som inte är "nöjd med vad man redan har" om man funderar på syskon...
Det känns så märkligt i mina öron att man kan uttrycka sig så.. bara för att någon har svårt kan väl denna någon ändå längta efter fler.
Vissa drömmer om stora familjer och vissa är helt nöjda med bara ett barn.
Men är man en av dem som drömmer om fler barn ska man väl få uttrycka sin längtan oavsett hur det gick att få det första barnet. Och det första barnet kommer ju aldrig bli mindre älskat för det.
Kanske oroar man sig för att föräldrar som kämpar med ivf ska bli så nedslagna och ledsna OM det inte skulle lyckas en andra gång att det första barnet på något vis blir lidande...? Men gör man inte allt för de barn man faktiskt har? Den familj man har.. Näää, LÄngta på alla!! Fortsätt drömma och önska!
En längtan efter mer gör inte lyckan av vad man har mindre.
Kram Cilla (som klart håller tummar o hoppas på ett syskon till stora o lilla M :) När föräldrarna är redo för en resa till :))
Jag måste erkänna att jag själv kan tänka så ibland. Det är väl att man själv tänker hur jätteglad man skulle bli över att ens få ett barn. För många finns ju inte möjligheten att få flera (för att man är för gammal/ej har ekonomiska förutsättningar).
Åh jag känner så väl igen mig i det som du beskriver. Vi hade ganska lätt att få vårt första barn men med det andra vill sig det inte trots att vi har försökt i mer än ett år. Vi får ofta frågan om det inte är dags för syskon och då svarar jag som det är. Då blir de ofta tysta eller så säger de att vi har ju blivit gravida innan och det gick ju bra så tids nog löser det sig nog. Sen nämner det ofta att vi har vi ju en dotter och att vi ska njuta av henne. Det är som att de inte förstår att bara för att vi längtar efter ett syskon betyder det inte att vi inte bryr oss om vår älskade dotter. Det är två helt skilda saker.
Hej!
Har hittat din blogg när jag googlade på ICSI. :)
Vissa uttrycker sig så klumpigt, och ofta handlar det kanske om okunskap. Säger man sådär så har man troligen fått sina egna barn på beställning.. Ingen vet hur jobbigt det känns att längta efter barn när man inte kan göra något åt det.. När man är så maktlös.
Jag och sambon har också fått höra att våra chanser att klara det på naturlig väg är mikroskopiska. Vi ska göra ICSI i höst, och just nu är längtan fruktansvärt tärande. Vi har inget barn än, men kommentarerna haglar omkring oss om att det borde vara dags snart.
Hur går det för er? Kommer ni göra något IVF till?
Skicka en kommentar